Jag har inte bloggat på hela veckan för att mitt hjärta Alexander har varit här ända nerifrån Malmö. Den här veckan har varit den finaste jag kan minnas och Alex, du är det vackraste som hänt mig. Jag har haft andra killar, men aldrig känt såhär mycket för någon, du betyder mycket för mig och jag hoppas att du vet det, du är en stor del av mig. Du är helt underbar uppifrån och ner och inifrån och ut och från alla håll och kanter. Igår när vi lämnade dig på Arlanda så kunde jag inte stoppa tårarna och jag ville bara berätta för dig hur mycket jag älskar dig men orden bara satt fast inuti mig och när du höll om mig och torkade mina tårar så ville jag bara hålla fast dig och aldrig låta dig gå. När vi åkte hem med bilen igen utan dig så kändes det som en del av mig var bortsliten och kvar där på Arlanda för att åka iväg 80 mil ifrån mig. Varje sak jag gör påminner mig om dig och det gör så ont att du inte är här, att veta att jag kommer få vänta så länge innan jag får se dig igen, min vackra. Alla minnen vi har skapat den här veckan kommer jag aldrig att glömma, du finns i mitt hjärta föralltid. Varför skriver jag allt det här? Jo för att jag är galen i dig, jag är så kär. Blir glad av att se dig, varm av att röra vid dig och höra din röst, pirrig av att pussa dig. Det har hänt mycket mellan oss, men ändå står vi här idag, det var människor som sa att jag skulle glömma dig och komma över dig, att det ändå är så långt mellan oss, men avståndet spelar ingen roll om man verkligen älskar varandra. och jag tror att vi gör det, verkligen älskar varandra, om man kan göra det efter en vecka. Man borde kanske inte skriva sånt här, bara trycka ur sig allting på en gång, tänka sig om jag skulle skrämma iväg dig. Jag tycker om dig jättemycket. Jag känner mig så trygg och så stark när du håller mig i handen.