"Jag antar att det är som ett sår, han var som en sårskorpa som jag väntat så länge på, han läkte mina sår och när jag insåg hur bra han var (alldeles för bra) rev jag loss honom och lät blodet rinna ännu en gång.
För jag minns hur hans hår kändes mot mina fingrar, jag minns hans andetag mot mitt bröst och jag minns hans händer smeka mig över ryggen. Jag minns hur han bad mig hålla om honom när vi låg där på sängen och såg på varandra. Jag minns hur han ibland sneglade på mig och våra blickar möttes, hans mörka, bruna, blänkande ögon mot mina ljusblå. Jag minns hur han sa att han gillade hur jag var mig själv tillsammans med honom. Jag minns första gången vi gick och höll varandra i hand..."