Men jag är ju kär i dig... kan du inte se det?



Ibland faller man, hårt. Jag föll, du stod där, tog min hand i din och allting blev bra.
Igår rasade hela min värld helt seriöst, början av kvällen var helt katastrofalisk (om det ens är ett ord), det blev väl bättre framåt natten antar jag. Sen kommer det en till jävla dag. Ibland älskar jag killar, för vad sjutton skulle världen vara utan dom? Men nu känner jag bara att jag vill gräva ner mig och aldrig se en enda en igen, nu sitter jag inte och säger att jag ska bli lesbisk, jag är bara så jävla trött på livet... igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0