Solen går i moln, även jag. Sitter ensam och tittar ut och önskar att du fanns här bredvid mig. Vill inte gå ut och låta människor se mig såhär, sårad och öppen, låter blodet rinna ut över alla, blodet och tårarna som regn från himlen. Sitter ensam och drömmer om en verklighet som inte finns, sitter ensam och låtsas att jag är lycklig när allt jag skulle vilja göra är att gråta.
När jag hade dig var livet enkelt, jag vaknade varje morgon och visste att vad som än hände skulle min dag att sluta bra, för att jag hade dig, min sol, min dag, mitt allt, du fick mig alltid att le och bara att höra din röst fick mig att skratta. Nu vet jag inte om jag ska våga vakna, för jag vet inte hur dagen ska sluta, vad som kommer hända och jag vet inte om jag kommer tvingas somna med tårar eller med ett leende. Utan dig är jag vilsen, utan dig är jag försvunnen.