Snart är du borta och vi kommer inte att träffas mer.

Känslan av att ha sagt något man kanske inte borde ha sagt, att ångra att man gjort något man kanske inte borde ha gjort. Jag har kommit fram till att jag klarar mig bra ensam med mina vänner, jag behöver inget mer. Jag har hela tiden kämpat för att lista ut hur jag känner och under några veckor nu har jag känt mig förvirrad över blandade känslor, nu vet jag vad jag känner och vad jag behöver. Jag behöver ingenting mer än det jag redan har. Det här duger. Jag vill inte gå in djupare nu, för jag kommer bara att må så dåligt när det sedan är slut, för det är inte så lång tid kvar nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0