Det är konstigt det där med kärlek, i vissa fall vet man inte ens att den finns, i andra fall kanske man till och med letat efter den. Men varför gör man så - letar? Det kanske känns rätt, men det borde väl vara mer rätt om den kommer själv när det är meningen att den ska komma?
I vissa fall kanske bara en vet om att kärleken finns, medan den andra fortfarande trånar efter någon annan.
- Vad gör man då, när man är kär i någon som inte är kär i en tillbaka? Vad gör man när det river och sliter inom sig och när hjärtat bankar, men ändå är stilla?
- Då lever man, aldrig ska man sluta, för ingen är värd så mycket som någon annans liv.