Jag måste verkligen, bara måste berätta det här för dig.



Lisa, du är den absolut bästa vännen jag någonsin haft, lyssnar alltid, förstår alltid, tröstar alltid och får mig alltid att skratta. Vi är så himla olika, att vi passar så himla bra ihop. I alla fall, det jag ville berätta var att man borde ta vara på sån här vänskap, hålla hårt fast i den. Igårkväll när det där hände, det som vi båda två vet, så gjorde det så himla ont att se dig sådär ledsen. Det sprack i hela mig att se dina ögon sådär tårfyllda, att veta precis hur det kändes när det stod "Lägg till som vän", att veta hur ledsen du var för att du förlorat en av de viktigaste personerna. Allt jag kunde tänka på var att få dig att inte gråta, du fick inte gråta, för då skulle jag också börja gråta, och skulle vi börja gråta... ja, det vore inte bra. Jag ville bara ta dig i min famn och få dig förstå att jag verkligen menade att allting skulle bli bra igen. Det gjorde så ont. Det var som om halva mig levde om all den där smärtan jag kände förut, den där som du hjälpte mig igenom, och hela mitt hjärta sprack i tusen bitar. Jag älskar dig och du är som en syster, min syster ♥