Jag antar att det inte finns något annat jag kan göra än att glömma dig, jag tror vi håller på att glömma varandra redan och det sårar mig, för jag vill inte, jag vill inte glömma dig, jag vill ha dig i mitt liv, prata med dig om allt som händer varje dag. Vill stötta dig och hjälpa dig upp när du faller, jag vill veta att varje gång jag är ledsen finns du där. Nu vill jag inte ringa längre, vill inte störa dig. Jag kan strida, kämpa och kriga för dig, men hjälper det? Livet bara svishar förbi, kanske är det verkligen så att det inte spelar någon roll hur mycket man tycker om en person och hur mycket man än tror att man kommer vara så nära en person resten av sitt liv, räcker det med några veckor, så är man längre ifrån varandra än någonsin.
Kommer du ihåg alla gånger du torkat mina tårar med dina vackra ord?
Kommer du ihåg alla gånger vi bara lyssnat på varandras andetag?
Kommer du ihåg alla timmar som vi skrattat åt massa dåliga skämt?
Vet du hur mycket jag försöker för att göra dig glad när du är ledsen?
Vet du hur många fjärilar du fått flaxa i min mage?
Vet du hur bra humör du alltid fått mig på när jag mått dåligt?
Vet du hur mycket jag saknar dig?