- "It feels just like I'm sinking, and I claw for solid grounds. Pulled down by the undertow, never thought I could feel so low."
Jag tänker inte låta någon förstöra för mig igen, inte låta någon göra mig lycklig för att sedan ta allt ifrån mig. Det är bra nu, kanske var det "bättre" förr, jag minns inte riktigt. Efter en tid glömmer man nästan känslan någon person gav en, det var så länge sedan nu, flera månader, faktiskt. Jag minns vissa stunder som om de vore igår, jag minns hur jag grät, hur jag skakade, hur jag frös fast jag var varm och jag minns att varje gång jag hörde hans namn så gick en stöt genom hela min kropp och sedan blev jag alldeles varm. Nu blir jag kall. Önskar att jag bara kunde sluta reagera överhuvudtaget på hans namn. Kanske kommer jag aldrig att kunna göra det, alltid kommer han att äta sig in i mitt huvud och aldrig låta mig få ro. Ibland vill jag bara stänga allt ute och springa till månen där jag får vara ensam, bara för mig själv och ha mina deprimerade tankar och bara vara ledsen, sårad och forever alone. Ibland vill jag bara bryta ihop och gråta, jag tror att man måste göra så, för att sedan kunna resa sig igen och se världen på nytt, ungefär som att börja om och hela tiden göra det bättre och bättre och tillslut behöver man inte gråta över honom mer. Tillslut är han bara ett minne.