Så som det är
Ah, hejsan. Jag har suttit här nu ett tag. Bara skrivit, suddat, skrivit, suddat, skrivit och tillsist sparat. Jag vet inte hur eller vad jag ska göra. Står mitt i en satans korsning, båda väggarna kan leda rakt till stup bakom hörnen, jag kan inte se vad som kommer hända, jag får välja i blindhet, välja med hjärtat och vad som känns rätt för stunden. Det är så sjukt svårt, tänk om jag väljer fel.
Hon vände sig mot mig idag och sa att "fan du mår ju jävligt dåligt". Jag bara nickade, såg ner i golvet. "Men... det märker man ju typ inte". Jag nickade igen. Så är det. Så mår jag. Precis som jag skriver. Men såklart, jag vill inte gå runt och visa det för alla, ler och låtsas som om allt är okej. Ibland bara dör jag, sätter mig någonstans med musik i öronen, vill bara försvinna. Därför. Hejdå.